O rdet ecstasy invarslades under början på 1980- talet, så jämte XTC och med uppenbar syftning på det engelska ordet för extas. Då ecstasy är ett populärbegrepp på en typisk syntetisk drog användes det ofta i oklara sammanhang, därvid angående preparat som till sin kemiska form och till sammansättningen kunna ansenligt variera. En ecstasytablett kan innehålla en hel cocktail av gifter, vilka blott hava det gemensamt att deras effekter på det hela taget äro synergistiska med amfetaminets, men härutöver gärna tillstädja någon form av hallucinatorisk påverkan. Vanligast avses dock med ecstasy preparatet 3,4- metylendioximetamfetamin (MDMA). 3,4- metylendioximetamfetamins historiska upprinnelse står ytterst att finna i Tyskland, varest det 1914 utkom såsom patenterat preparat för att dämpa hunger, som bantningsmedel således. Produktionen kom dock aldrig riktigt igång. Medlet väckte sedemera (1953) förnyat intresse i det att det jämte besläktade derivat försöktes som sanningsserum. Inte heller i denna användning rönte man framgång. Under 70- talet begynte dess verkliga spridning som innedrog, vilken ernådde sanktion för ett flertal diskutabla bruk, exempelvis såsom psykoterapeutiskt instrument, vedertaget stimulatia och ersättning för alkohol i vissa sammanhang. Den spreds över hela västvärlden. Såsmåningom kunde dock ett antal svåra biverkningar knytas till bruket av drogen, varför den kom att succesivt illegaliseras.

D e initiala effekterna förmärkas redan cirka 30 minuter efter intag med känslor av säkerhet och världslig tillfredsställelse. Sinnesintrycken erhålla förhöjd intensitet och dimensionsuppfattningen påverkas. Pupillerna vidgas och kroppstemperaturen höjes. Pulsen ökar, och som så ofta gällande amfetaminderivat likaledes den psykofysiska aktivitetsnivån. Enligt den historiskt ursprungliga intentionen verkar drogen aptitnedsättande. Däremot är MDMA:s förmåga att frambringa hallucigena tillstånd omtvistad. Man menar att ämnet i kroppen omvandlas till en annan i ecstasytabletten jämväl vanligt förekommande ingrediens, metylendioxiamfetamin (MDA). Också förhöjd kroppstemperatur (upp t.o.m 43°C) kan orsaka hallucinationer. Generellt bör under alla omständigheter ecstasy påräknas hallucinatoriska verkningar. Flashbacks av drogens negativa effekter har i enskilda fall kunnat iakttagas långt efter det att det egentliga ruset ebbat ut. Biverkningarna kunna sägas uppvisa ensart med drogens allmänna effekt, utsägande hjärtklappning, muntorrhet, darrningar, febersvaghet och undantagsvis njursvikt. ecstasy betraktas bland anhängare förnämligast åtvid dess psykosocialt avtrubbande inflytanden. En i åtföljd på dess intag, ökad tolerans gentemot omgivningen har renderat drogen ett rykte som kärleksdrog. Synnerligast har ecstasy kommit att förknippas med s.k "rave", det vill säga tillställningar med monoton dansmusik och spektakulära ljuseffekter, vilka samman med ecstasy förlänar den i "dans" inbegripne en känsla av outtröttlighet och social delaktighet. Rusverkningarna kunna efter ett intag bibehållas under 2- 4 timmar. 24- 48 timmar efter intaget övergår ruset i trötthet, muskelsmärtor och depression. Just nyttjande av ecstasy under fysisk ansträngning medför stora risker. Stegrad puls och kroppstemperatur medför uttalade belastningar på hjärtmuskulatur, hjärna och även andra organ. Sannolikt äro skadorna efter ett upprepat bruk av till del bestående art. De kunna bestå i reducerad njur och leverfunktion, förändringar i ämnesomsättningen och viktförlust, huvudvärk, sömnlöshet, återkommande ångest samt psykoser. Temporärt förhöjas hos den berusade halterna av dopamin och serotonin. På så vis brännas systemen för signalsubstanserna ifråga snabbt ut med lägre haltnivåer som långsiktig konsekvens. De serotoninrelaterade skadorna äro troligen av ytterligare komplicerat slag.

   Kåre Andersson